Det finns vissa vĂ€xter som bara kliver in i trĂ€dgĂ„rden och gör sig hemmastadda. Som om de alltid varit dĂ€r. ParksÂmultronet Askungen Ă€r en sĂ„dan sort. Hon kom till mig som en liten planta med stora löften, och hon har hĂ„llit varje ett av dem â och lite till. Hon var en del av min tanke att öka min bĂ€r och fruktodling i kökstrĂ€dgĂ„rden.
Fragaria moschata âAskungenâ Ă€r en svensk sort framtagen av Ă
ke Truedsson 2010, men det Ă€r nĂ„got gammaldags över henne. Inte pĂ„ det trötta viset, utan pĂ„ det pĂ„litliga, levande sĂ€ttet. Hon vĂ€xer med kraft, sĂ€tter revor som ett proffs, och ger bĂ€r med en smak som kĂ€nns nĂ€stan bortglömd â som nĂ„got vi minns frĂ„n barndomen, men inte riktigt kan sĂ€tta fingret pĂ„.
BĂ€ren kommer i juli och augusti, och de Ă€r större Ă€n vanliga smultron â saftiga, runda och fylliga i smaken. Inte bara söta, utan aromatiska. Det Ă€r en skillnad. De bĂ€r pĂ„ nyanser, som om de filtrerat sommar genom jord, ljus och tid. PĂ„ solsidan fĂ„r de en vacker röd tĂ€ckfĂ€rg medan undersidan Ă€r ljus, som om de doppats i kvĂ€llssolen.
Jag Àlskar att gÄ ut tidigt pÄ morgonen, nÀr daggen fortfarande hÀnger kvar i bladen, och plocka nÄgra bÀr till frukosten. Eller smyga ut pÄ kvÀllen och bara stÄ dÀr och smaka. Inget stök, ingen prestation. Bara vara dÀr, i jorden, bland plantorna, med smultron pÄ tungan. De Àr smÄ smakbomber och sÄ goda, sÄ mycket sommar i varje bÀr. Man sÀkert ha henne till saft och sylt men det har jag inte provat, nÀe hÀr Àr bÀren som plockgodis.
Askungen vÀxer kraftigt och bildar rikligt med revor, vilket gör henne till en fantastisk marktÀckare. Men jag ska ocksÄ varna för att hon tar över om hon fÄr möjlighet och plats. Det hÀr Àr inte nÄgot försynt litet bÀr. Hon passar perfekt i en regenerativ trÀdgÄrd dÀr man vill tÀcka bar jord, skapa mikroklimat och bygga upp liv i marken. Jag har lÄtit henne vÀxa som marktÀckare under mina röda vinbÀr och ska lÄta henne Àven fÄ en del utrymme lunden. Funderar pÄ om hon ska fÄ vara marktÀckare under blÄbÀrstryna som jag har nyligen planterat.
Ge henne sol till halvskugga, en nĂ€ringsrik och vĂ€ldrĂ€nerad jord, hon Ă€lskar mull och kompost â sĂ„ jord frĂ„n lövkomposten, bokashijord eller gammal tĂ€ckodling funkar utmĂ€rkt. Hon Ă€r hĂ€rdig i zon 1â3, ibland till 4, sĂ„ hon trivs i stora delar av landet. Och hon Ă€r inte kinkig. Ge henne kĂ€rlek, men du behöver inte curla.
Parksmultron Ă€r inget nytt pĂ„fund. De har vuxit i svenska trĂ€dgĂ„rdar i över fyra sekler, och har en alldeles egen plats i vĂ„r odlingshistoria. Redan pĂ„ 1600-talet fanns de i vĂ„ra trĂ€dgĂ„rdar, ofta som en lyxig sĂ€songsdelikatess, uppskattad för sin intensiva smak och ljuvliga doft. De var inte stapelvara â de var njutning. NĂ„got att lĂ€ngta efter, vĂ„rda, frossa i under nĂ„gra korta veckor varje sommar.
Under 1700- och 1800-talet blev parksmultron sjĂ€lvklara inslag i slottstrĂ€dgĂ„rdar och herrgĂ„rdsplanteringar, dĂ€r de odlades tillsammans med kryddörter, fikon, sparris och gamla Ă€ppelsorter. Det var en tid dĂ„ trĂ€dgĂ„rden var bĂ„de prydnad och produktionsplats â men kanske framför allt ett uttryck för smak och stil. Att kunna bjuda pĂ„ egna smultron direkt frĂ„n kökstrĂ€dgĂ„rden var ett tecken pĂ„ bĂ„de kultur och omsorg.
Det hĂ€r Ă€r alltsĂ„ inte vilken planta som helst. ParksÂmultronet bĂ€r pĂ„ en berĂ€ttelse, inbĂ€ddad i svenska odlingstraditioner. NĂ€r vi planterar âAskungenâ i vĂ„ra egna trĂ€dgĂ„rdar idag, kliver vi rakt in i den berĂ€ttelsen â men med ett nytt kapitel. För âAskungenâ Ă€r en modern tolkning av det klassiska smultronet: en nygammal vĂ€n, förĂ€dlad för att klara mer, ge mer, och sprida mer grönskande glĂ€dje. Hon Ă€r tĂ„ligare, friskare, mer rikgivande â men har kvar hela den dĂ€r poetiska kĂ€nslan. Den dĂ€r lĂ„gmĂ€lda romantiken som gör att man stannar upp och smakar lĂ„ngsamt. Hon bĂ€r pĂ„ historien, men Ă€r helt hemma i framtidens odling.
Och kanske Ă€r det just det vi behöver: nĂ„got som förenar det som var med det som kan bli. En planta som vet varifrĂ„n den kommer, men ocksĂ„ Ă€r redo att ta plats i vĂ„ra regenerativa, jordĂ€lskande trĂ€dgĂ„rdar. För mig Ă€r det hĂ€r en av de dĂ€r plantorna som bara kĂ€nns sjĂ€lvklar i en levande, hĂ„llbar trĂ€dgĂ„rd. En som bĂ„de ger till jorden och till oss. En som jobbar med systemet, inte mot det. Och hon lĂ€mnar garanterat skon kvar â sĂ„ du hittar henne igen nĂ€sta sommar…
// Johnna a.k.a BondjÀntan